Lauborna kastade biskop Brask i helvetets gap!
I den igenmurade tornbågsöppningen i Lau kyrka finns en stor muralmålning daterad 1520: MDXX. Överst visar målningen Gud Fader sittande på en regnbåge och hållande sin korsfäste son Jesus framför sig, den s k Nådastolen och samtidigt visar scenen Kristus som världsdomare. Ovanligt nog ser både Gud och Jesus glada ut! På sidorna står basunblåsande änglar. Under denna scen står en välsignande Kristus omgiven av 4 apostlar på var sida.
Under Guds fötter finns t h en domedagsscen. Till vänster kliver de som skall till paradiset upp ur sina gravar, till höger kastas de som skall till helvetet in gapet på en stor drake med onda ögon, spetsiga öron och vassa huggtänder. Den förste som kastas i djävulens gap är biskopen! Vem var biskopen? Vad hade han gjort för ont, som orsakade sådan olycksalig hädanfärd?
I den igenmurade tornbågsöppningen finns muralmålningar från två tidsperioder. Den nedre med två band av blad och växtslingor, sannolikt gjord direkt efter igenmurandet när långhuset byggdes på 1210-talet. Den andra med figurativt måleri är daterad 1520. Domedagsscenen är längst till höger med helvetesdraken alldeles intill tornbågen.
Biskopen var den kände Hans Brask. Han var biskop 1513-1527 i Linköping, där han föddes 1464, men han var också politiker. Brask hade studerat på kontinenten, bl a i Greifswald och Rostock och var en av Sveriges högst utbildade personer. Hans ämnen var givetvis teologi, men också politik och ekonomi och han hade stort intresse av jordbruk. Det här var på den katolska tiden och Brask var hängiven katolik och politiskt konservativ. 1517 reserverade han sig i hemlighet mot beslutet att avsätta ärkebiskopen Gustaf Trolle, den s k Brasklappen.
Som politiker arbetade han för en förlikning med fienden Danmark och han var därför ansluten till Unionspartiet. Efter påtryckningar gick han dock över till Gustav Vasa. Till en början hade Brask högt anseende hos Vasa och han var bl a rådgivare i utrikespolitiska frågor. Efter hand som reformationen fortskred, blev situationen alltmer ansträngd. Vid Västerås riksdag 1527 blev det öppen konflikt mellan Vasa och Brask, där Brask försvarade katolicismen. Riksdagen beslutade om konfiskering av kyrkans egendomar och brytning med kyrkan i Rom. När så kyrkan i Sverige därmed förlorade sin makt, blev situationen ohållbar för Brask.
Han begav sig till Gotland, som han kände från sin biskopstid, eftersom Gotland tillhörde Linköpings stift, trots att Gotland i övrigt tillhörde Danmark. Brask hade varit här på biskopsvisitation omkring 1515. Han hade uppmuntrat Gustav Vasa till krigståg för att erövra Gotland, vilket skedde 1524, men krigståget misslyckades, man förmådde inte inta Visby. 1527 stannade Brask endast en kort tid på Gotland och seglade sedan till Gdansk och blev därefter kvar i Polen till sin död i cistercienserklostret Lad utanför Poznan 1538.
Bilden visar den sekvens av muralmålningen där biskop Hans Brask kastas i helvetes gap i form av ett drakhuvud med öppen käft med huggtänder. Foto: Stefan Haase 2020.
Vilket intryck hade gotlänningarna egentligen fått av Brask? Eftersom han i målningen förpassas till helvetet, måste man starkt ha ogillat honom. Men det kan knappast ha berott på att Brask var mot reformationen, för den inträffade efter 1520. Eller kan det ha varit så, att Lauborna redan tidigare hade kommit i kontakt med reformationen och anammat den och därför var emot katoliken Brask? I så fall är målningen en kyrklig och politisk inlaga. Men det är inte särskilt troligt, reformationen slog nog inte igenom förrän på 1630-talet.
Kan det vara fel på årtalet? Kan det ursprungligen ha stått MDXXVII= 1527? Nej knappast, för VII skulle ha krockat med Jesus gloria, se bild. Alltså måste det ha hänt något före 1520 som retat upp Lauborna. Hade Brask besökt Lau vid visitationen 1515? Det är inte otänkbart, Lau hade egen präst i prästgården fram till 1595. Hade Brask uppträtt ohövligt? Eller tyckte man att Brask obefogat hade snikat åt sig tillgångar och att man därför var ovillig att betala biskopstionde? Eller kan det helt enkelt vara så, att målningen inte alls har något samband med Lauborna, utan att det var konstnären som var arg på Brask eller biskopar/präster i allmänhet och därför talade om vad han tyckte med denna detalj av det stora muralmåleriet. Men då är det konstigt att ingen protesterade mot behandlingen av biskopen? Fast sådana motstridigheter kan man hitta fler exempel på i Lau kyrka. T ex har stenhuggaren till en av långhusets pelarbaser huggit fram en trött padda. Vem den symboliserade visste nog lauborna mycket väl, varvid man kan förmoda att Lauborna höll med stenhuggaren, annars hade man lätt kunnat hugga bort paddan. På en annan pelarbas räcker en djävul ut tungan. Åt vem?
Något svar på frågan varför Lauborna kastade biskopen i helvetets gap får vi tyvärr inte.
Text: Stefan Haase 2021.
(Sidan uppdaterad: 2021-04-06)