Den 11 maj gjorde styrelsen för Lau hembygdsförening en liten cykelutflykt för att undersöka sevärdheter i vår närmaste omgivning. Vi samlades vid Kluckartäppu kl 18.00 i soligt och rätt stilla väder. Först såg vi på den blivande grillplatsen i Kluckartäppu, som Anne-Marie och Göran håller på att iordningställa. Ett cementrör med grillgaller skall kläs med kalksten och runt i kring skall sittbänkar i form av stockar sättas ut. Grillplatsen är tänkt att i första hand  användas av Dagiset Bysen i fd skolan.

Därefter gick vi till området väster om prästgårds- och kastalruinen, där prästgårdens gårdsplan en gång har legat. Nära intill kyrkogårdsmuren har det funnits en medeltida brunn fram till omkring 1960, då den fylldes igen eller övertorvades. Om den finns kvar, skulle det vara roligt att ta fram den igen. För att hitta den, hade Anne-Marie tagit med två koppartrådar som fungerar som en slagruta, hon har begåvning på sånt. Anne-Marie fick inte utslag nedanför grinden som vi trodde, utan mera just utanför grinden. Men just grinden är rätt nyligen tillkommen och muren är ändrad för att passa grindöppningen, så det kan stämma ändå. Gunnar hade med sig ett armeringsjärn och slog ner det på olika platser för att kolla om det slog emot den stenskiva, som brunnen skall ha varit täckt med. Men det gick inte att få nåt tydligt utslag, det tog emot lite var stans i marken. Enda sättet att kolla är nog att försiktigt skrapa i marken med en minigrävare.

Sen gick vi och såg på kyrkans västgavel där kyrkans torn skulle ha stått. Vi höftade ungefär var tornets murar skulle ha stått om det blivit byggt och insåg att tornet skulle ha blivit väldigt stort. Sen gick vi och såg på det stenblock, som Eddie och klockaren Petra tagit upp vid grävningen av en grav. Stenen kan ha utgjort en grundsten till tornet. Vi besåg sedan stenblocket och dess två tillhuggna sidor.

Solen sjönk och vi cyklade till skeppssättningen norr om kyrkan. Härifrån kan det nyss nämnda stenblocket ha varit taget, för det ser ut att fattas sten i skeppssättningen. Vi pratade om att vi skall räta upp den lutande akterstenen och plocka bort stenskrot som i ny tid kastats in i denna mäktiga grav.

Färden gick vidare ner till Skarpänge, där vi packade upp matsäcken, som intogs på en nedfallen askstam. Anne-Marie hade bakat en jättegod rabarberpaj med vaniljsås till efterrätt. Den var verkligen smaskens och ännu varm, vilket var skönt, för att kvällen började bli allt mera iskall.

Efter måltiden gick vi ner och tittade på Laus första väg, den stensatta knappt två meter breda vägen, som kan ha tillkommit redan på stenåldern. Tyvärr syns den ganska dåligt, för det är så igenvuxet där nere i sumpmarken. Vi pratade om att vi kanske skulle röja och trimma fram en liten sekvens av vägen.

Sen cyklade vi till Hallbjäns kvarn, men inte för att i första hand se på den, utan på den fina svärdslipningssten som ligger 15 m väster om kvarnen. Tyvärr är stenen numera invuxen i ett tynnessnår och nästan omöjlig att besöka. Synd för annars vore den en liten sevärdhet. Om den flyttades fram till kvarnen, skulle den kunna beskådas, men det får man nog inte tillstånd till, även om stenen säkerligen flyttats förut till sin nuvarande plats. Svärdslipningsstenar ligger i regel där det finns tillgång till vatten, vilket det inte finns här uppe på Lausbackars västra kant. Några gick och letade efter grunden till den stora linbastu i sten som legat något sydväst om svärdslipningsstenen, men hittade den inte. Bastun var gemensam för socknen och fanns kvar ännu i början på 1900-talet, den skymtar på ett par Masse Klintbergbilder.

Till sist cyklade vi till Eddie och Gittans vedbacke, där vi såg ut 4 stockar som skulle kunna bli sittbänkar till grillplatsen i Kluckartäppu. Solen gick ned och en arktisk kyla bredde ut sig, varför utflykten fick avslutas med ett titt på Olssons hästar, där den magnifika Tinkerhästen beundrades särskilt.

(Sidan uppdaterad: 2015-06-02)