Strax före 1220 bestämde Lauboarna sig för att bygga en ny kyrka. Varför gjorde man det? Den gamla i trä var inte så gammal att den var utsliten, 1220 var den nog inte mer än omkring 150 år. Med tanke på att man på den tiden var extremt noggranna med virkesval och mycket skickliga hantverkare, så borde träkyrkan ha varit i gott skick.

Hade befolkningen ökat så mycket vid den här tiden, att man växt ur sin kyrka? Nej, befolkningen var nog ungefär den samma som tidigare. Socknens gårdar var etablerade sedan mycket lång tid tillbaka och all brukningsbar mark var i anspråktagen, det fanns inte mark till nyodlingar. Och avkastningen från jordbruket var inte påtagligt större än tidigare, så man kunde inte föda en märkbart större befolkning.

Vad var det då som gjorde att man byggde nytt? Jo, det kan ha med religionen att göra. På vikingatidens slut bytte man religion och om man funderar på hur det kan ha gått till, kan man tänka fram ett svar på frågan. Vikingarna var Asatroende, det var en sorts naturreligion med många olika gudar för olika ändamål. Man gjorde avbildningar i trä av sina gudar och dyrkade dem bla i sina trätempel, vilka ofta hette Al. Vi har många namn på Gotland där ordet Al ingår, vår grannsocken Alskog tex.

 

Man hade inte haft Asatron så väldigt länge, några hundra år. På järnåldern var man Soldyrkare. Solen var Gud och man satte upp en rund skiva eller en ring på en stång med tvärarm som en avbildning av Gud. Gårdskorsen på Gotland är en kvarleva från Soldyrkartiden. När man blev Kristna, betonade man själva stången med tvärarmen, korset, i stället för solringen. Denna solsymbol har levt kvar ända fram till våra dagar i taklagskransen.

När man på järnåldern fått takkonstruktionen på plats på sitt nya hus, satte man upp en bild av Gud på huset, så att Gud skulle skydda det. Kransen/ringen, var en avbild av Gud och de fladdrande kräppappren, tidigare hyvelspån, var Solens strålar. Solsymbolen tycks ha levat kvar ännu in på den kristna tiden om man ser på krucifixen. Här finns ofta solringen kvar som en cirkel som sammanbinder korsarmarna. Det finns t o m krucifix som har med hela den gyllene solskivan, tex i Eskelhem.

Taklagskrans, en kvarleva från Soldyrkartiden

Eskelhem krucifix med solskiva

Asatron anses ha varit en tolerant religion som accepterade andra trosinriktningar. Eller skall man hellre säga att vikingarna var toleranta i religiöst hänseende? Det kan mycket väl ha funnits Soldyrkare kvar på vikingatiden. Men det som är ännu intressantare, är hur de gotländska vikingarnas livliga kontakter med folk i andra länder påverkade deras livsåskådning. Man reste via de ryska floderna till Istanbul, Miklagård kallad, och vidare till östra Medelhavet och till Asien. Där träffade man främst på den Ortodoxa formen av Kristendomen och kanske ännu mer träffade man på Islam.

Dessa religioner gjorde självklart intryck och många konverterade från Asatron till Kristendomen. Hur många som gick över till Islam vet vi inte, det finns inga bevis. Men en del människor på bildstenarna bär kläder som man kan tolka som muslimska.

Detaljer av bildstenar på Gotlands museum som visar gotländska vikingar i muslimska kläder.

Uppenbarligen fick Islam inget fäste bland gotlänningar. Däremot tog man efter hand till sig Kristendomen. Kanske var de kristna bättre på att marknadsföra sin religion än muslimerna, vi känner ju till att det fanns missionärer. Övergången från Asatron till Kristendomen var säkerligen en lång process som pågick under en stor del av vikingatiden. I Gutasagan, som skrevs ner på 1200-talet, berättas det att man frivilligt valde att konvertera till Kristendomen. På Gotland var den processen inte helt avslutad förrän på 1100-talets mitt.

Detta innebar att Asatroende och Kristna levde sida vid sida under minst ett par hundra år. Det betyder att var och en hade sitt tempel för sin tro. Här i Lau kan det ha funnits två helgedomar, en för de Asatroende och en för de Kristna. Den kristna kyrkobyggnaden var nog av ortodox typ. Var exakt helgedomarna låg vet vi inte, för man har inte hittat några spår av varken Asatemplet eller den första Kyrkan av trä, vi vet bara att dopfunten i kyrkan tillhört den första kyrkan. Man kan gissa att åtminstone en av dem låg på Stavgardsakarn nedanför kyrkan. Markområdet är inte utgrävt, så vi vet inte om någonting döljer sig i jorden där.

 

Kanske har den första kyrkan i Lau ha sett ut som någon av de här kyrkorna.

Dopfunten som stått i en träkyrka

 

 

En bit in på 1000-talet stängde ryssarna sina floder. Det betydde att handelskontakterna efter denna tid kom att gå söderut till det katolska Europa. Där kom man i kontakt med den Katolska formen av Kristendomen och man gick successivt över till den. Men ännu under 1100-talet förekom ortodoxa inslag i kyrkorna, som helgonmålningarna i kyrkan i grannsocknen Garde från ungefär 1140.

I Lau kan man alltså ha haft ett Asatempel och en Ortodox träkyrka samtidigt. När den Katolska Kristna tron var etablerad, blev de båda helgedomarna gammalmodiga. Man ville ha EN ny katolsk kyrka som var så stor, att den kunde rymma hela församlingen, alla skulle delta i mässan. Råd att bygga hade man, konjunkturen hade under lång tid mestadels gått uppåt. 1200-talet kom att medföra den mest extrema högkonjunkturen i Gotlands historia, fram till inbördeskriget 1288.

Hur många personer bodde i Lau 1220? Om vi i genomsnitt räknar med 2 föräldrar, 4 barn, 2 far/morföräldrar och 1 dräng och 1 piga på varje gård så blir det 10 personer per gård. Visst fanns det gårdar med färre barn, men också gårdar med fler. Små gårdar hade kanske ingen anställd, medan stora hade fler än två. Det fanns nog också en del hantverkare, som smeder och båtbyggare, och de hade säkert också familjer. Det fanns omkring 40 gårdar i Lau 1220. Med 10 boende på varje gård blir det 400 st. Men några kunde inte delta i gudstjänsten av ålders- eller hälsoskäl, så vi kan räkna bort 50 st. Sedan tillkom hantverksfamiljerna, lågt räknat var de 50 st. Dessutom tillkom handelsmännen från hamnen nere vid Snäckgärde, säg 50 st till.

Med ovanstående resonemang skulle den nya kyrka man uppförde på 1220-talet behöva rymma 450 personer. Dessa skulle få plats i långhuset, för koret var förbehållet prästerskapet. Man stod på gudstjänsten på den tiden, så det gick åt lite mindre utrymme per person än idag då man sitter. 450 stående personer är precis vad långhuset i Lau kyrka rymmer! Idag tycker vi att kyrkan är för stor. Men när man byggde Lau kyrka, var den precis lagom stor!

Lau kyrkas utseende som nybyggd på 1220-talet. Rekonstruktionsritning av Lagerlöf och Söderberg.

Till vänster ser vi långhuset utan takryttare (klocktorn). På rekonstruktionsritningen hade Lagerlöf och Söderberg ritat in ett klocktorn, men de 4 kyrkklockorna satt i fd kastalen, så klocktornet är borttaget för att visa det förmodade ursprungliga utseendet. Fönstren har i senare tid förlängts något nedåt, i övrigt är långhuset intakt sedan 1220-talet.

Till höger ses koret så som man förmodar att det såg ut på 1220-talet. Det hade alltså ett tvärskepp åt söder och ett likadant åt norr. På korets östgavel fanns en halvcirkelformad absid, i vilket altaret var placerat.

Till denna kyrkobyggnad var ett stort torn planerat att uppföras i väster. Det blev inte av. I stället rev man koret på 1280-talet och byggde det enorma kor vi har idag. Varför?

Text: Stefan Haase 2015.

(Sidan uppdaterad: 2021-04-05)