När klockaren Petra Appelqvist grävde en grav en bit utanför kyrkans västgavel, stötte hon på två stora stenar ungefär ½ m under jordytan. Särskilt den ena låg i vägen för den tilltänkta graven, så den måste lyftas bort. Eddie Olsson hjälpte till med sin lastare och man kunde få en stropp runt stenen och lyfta bort den. Den andra stenen kunde ligga kvar, man fick plats med graven ändå.
Stenen ligger på sidan med basen åt vänster. Det brunare partiet är det tillhuggna. Uppe t h har stenen skadats.
Petra visade senare stenen för undertecknad och hon visade också platsen där man grävt upp den. Stenen är tämligen rektangulär med en tvär bas och spetsigare topp. Två motstående ytor ser ut att ha varit släthuggna på mitten, vilket leder till tanken att stenen har använts till något särskilt ändamål.
På kyrkans västgavel ser man hur man planerat för ett mycket stort torn. Stenen låg mellan 10 och 12 m ut från väggen.
Vid mätning av tornmarkeringen på kyrkans gavel, får man fram att det planerade men aldrig byggda tornet var tänkt att ha yttermåttet 12×12 m med drygt 2 m tjocka väggar. Stenarna i marken låg precis där tornets västra vägg skulle ha stått. Hade man börjat lägga en stengrund till tornmurarna att vila på, men att det sen aldrig blev något mera?
Varifrån kom stenarna? De finns inte naturligt här i marken, så de måste ha varit hitflyttade. Den upptagna stenens form är typisk för stenar i en skeppssättning av den sort som finns på flera ställen i Lau. Storleken tyder på att det inte är en stävsten, den är för liten, utan en sten från någon sida. 200 m norr om kyrkan står en skeppssättning i sluttningen mot dalen. Den har båda stävstenarna i behåll, men ser ut att sakna sidostenar. Men det är svårt att avgöra, för man har in senare tider kastat upp en mängd åkersten i skeppssättningen och ev sidostenar kan gömma sig där under, särskilt om de ramlat omkull. De nergrävda stenarna kan naturligtvis också ha kommit från något annat håll.
Skeppssättningen norr om kyrkan. Akterstenen t v lutar inåt. Mängder av sten och jord har kastats in och runt graven, så att ev sidostenar kan vara dolda under massorna. Men jämför man med en fullständig skeppssättning, se nedan, så tycker man att ev sidostenar borde sticka upp över jordytan.
Men det är ändå en fantasieggande tanke, att den funna stenen, kan ha varit en del i den närbelägna skeppssättningen, rest för över 3.000 år sedan. Och att man efter mer än 2.000 år återanvände den (och kanske flera andra?) för ett planerat tornbygge på 1220-talet. Där fick den ligga i 800 år innan den blev uppgrävd igen. Om det efter undersökning visar sig att en sådan sten saknas i gravens sida, finns nu möjligheten att återbörda stenen till skeppssättningen!
En av skeppssättningarna vid Bandeläins Täppu, 1½ km norr om kyrkan. Här får man en uppfattning om hur skeppsättningen nära kyrkan kan ha sett ut, även om den här båtgraven troligen är 2 stenpar större än den vid kyrkan.
Eller är den funna stenen bara en vanlig stenbumling?
Text: Stefan Haase 2015.
(Sidan uppdaterad: 2021-04-05)