lau.se

Hantverkare i Lau
Skråväsendet

1. Om skråväsendet

I alla tider har människan utövat hantverk för sitt eget näringsfång eller för att ge uttryck för sitt konstnärliga och kreativa skapande. Ökad specialisering och mer och mer utvecklad hantverksskicklighet ledde under medeltiden till att ett system av hantverksskrån växte fram i Sverige, här liksom i övriga Europa. Dessa skrån utgjorde en sammanslutning av yrkesutövare, där ett visst monopol på marknaden eftersträvades. Hantverkarens skicklighet skulle garanteras genom ett utbildningssystem där hantverkaren fick starta som lärling för att sedan efter avlagt arbetsprov kunna bli gesäll och slutligen efter många år av hantverkets utövande kunna uppnå mästarskicklighet. Betyg utfärdades i form av gesällbrev respektive mästarbrev.

Ännu idag finns gesällprov och mästarbrev kvar som ett mått på kompetens och yrkesskicklighet i många olika hantverksgenrer.

Skråväsendet hade störst inflytande i städerna, men även på landsbygden reglerades det hur många hantverkare som fick etablera sig i en bygd. Sockenstämman kunde besluta huruvida en skomakare eller skräddare fick bosätta sig i socknen. T. ex. beslöt sockenstämman i Lau den 8 oktober 1775 att till sockenskräddare antaga Olof Olofsson Gottfred, ”emedan han är en nykter, skicklig och beskedlig karl samt väl gör kläder och dessutom är händig och förfaren i andra ting, varigenom han kan vara församlingen till nytta och tjänst”. På motsvarande sätt beslöt Lau sockenstämma den 18 mars 1848 att inte antaga Lars Petter Lauberg till sockenskomakare, eftersom det redan fanns två skomakare i socknen. En hantverkare kunde i vissa fall köpa sig en rätt att få utöva sitt yrke genom att avlägga en genant, dvs en avgift.

I Lau hade vi t.ex. i början av 1800-talet genantskräddaren Nils Nilsson Stangelin boende hos svärfadern, tillika sockenskräddaren Olof Olofsson på Sunnkyrke grund.

Vid 1800-talets mitt minskade hantverksskrånas monopolställning och rätten för vem som helst att fritt utöva ett hantverk lagfästes slutgiltigt 1864. Därmed kan man säga att skråväsendet hade spelat ut sin roll.

Sockenhantverkarnas status tycktes därefter sjunka under 1800-talet, förmodligen som ett uttryck för framväxten av en industriell produktion och uppkomsten av en arbetarklass. Vid 1800-talets slut kyrkobokfördes följaktligen hantverkare i Lau som arbetare, tex skomakeriarbetaren Lars Andersson och skrädderiarbetaren Emrik Johansson. Särskilt när skråväsendets makt efter 1800-talets mitt hade upplösts fanns inte heller samma uttalade krav på hantverkarnas skicklighet. Det fanns inte heller hantverksskrån med intresse att reglera verksamhetens etablering i socknarna. Man kan nog med fog anta att hantverkarnas villkor successivt försämrades. I kyrkböckerna för Lau kan man se att hantverkarna under 1700-talet var bosatta på de enskilda gårdarnas mark (grund), för att mot 1800-talets slut i större utsträckning bli hänvisade till fattighushåll på socknens allmänning.

Särskilt kärvt för den fattigaste befolkningen blev det hösten 1845, då hungersnöden stod för dörren. Efter missväxt och felslaget strömmingsfiske beslöt sockenstämman att hos landshövdingen ansöka om penningmedel genom statslån. Länets s.k. undsättningskommitté beslöt därefter i mars 1846 att fördela insamlade frivilliggåvor till socknarna. I Lau skulle 38 riksdaler, 42 skillingar och 8 runstyck fördelas till de mest behövande. Bland dem var flera hantverkare, sockenskräddaren Lars Löfgren med familj, sockenskomakaren Jakob Pettersson med familj och smeden Samuel Lyander.

I något enstaka fall kan man följa en hantverkare som flyttar från Allmänningen till en gård. Det är sockensmeden Lars Samuel Lyander, f.1821 i Lau, som först står kyrkobokförd på Allmänningen, men efter giftermål, 1860, blir bosatt på Botels grund.

Många av socknens hantverkare vid 1800-talets slut flyttade in i socknen för att bara något eller några år senare flytta härifrån. Man anar att här fanns stora svårigheter att försörja sig.

Hantverkarna hade med all säkerhet sin egen verkstad. Det hindrade inte att de gick runt i gårdarna och utförde sitt arbete. För skräddare och sömmerskor gällde det ända in på 1900-talet. Jakob Karlsson, Fie (Fäi-Jakå), berättar i sitt brev till M Klintberg 1894 om att skräddaren varit hemma under ett dygn för att sy några tröjor till familjen. I ett annat brev får man veta att skomakargesällen kommit hem till gården för att halvsula, laga och lappa skor.

I 1800-talets husförhörslängder (åren 1796-1900) finns yrkesbeteckningar införda på de som är kyrkobokförda i socknen. Bland dem hittar man följande hantverkare, varav flera bara blev verksamma en kortare tid i socknen. Man kan också notera att hantverket ofta har gått i arv från far till son, även om det ibland har inneburit ändrad hantverksinriktning som när en skomakares son istället blev snickare.

2. Skräddare

Skräddarfamiljerna Gothfreds och Stangelins levnad är ett dystert kapitel. Det var fyllt av sjukdom och tidig död.

Sockenskräddare Olof Olofsson Gothfred, f.1750 i Gerum, boende på Sunnkyrke grund. Död 1817. Olof Olofsson kom närmast från När, där han gift sig 1774 med Eva Cathrina Lehnberg (f.1750, d.1815) bördig från Söder Vi i Småland. Deras första dotter Anna Maria Olofsdotter Gothfred föddes 1775 i När. Hon dog redan i unga år i Lau 1806. (Ur Dödboken: ”Hon hade om natten emellan torsdag och fredag gått ur sin stuga, sprungit förbi Gothfreds, och fanns liggande utmed wägen emot gärdesgården vid Lysemyr död af slag eller rupture venae pulmonis efter Prov: Doctor Almqwists Attest som hämtades för att öppna henne och uppdaga dödsorsaken”. Hon blev 31 år och 6 mån.)

Hon hade gift sig med sjömannen Johan Persson Smitt som dött redan vid 24 års ålder i ”häftig feber” 1803. De hann dessförinnan få en son, 1802, som dock dog vid tre månaders ålder.

Gothfreds andra dotter Eva Elisabeth Olofsdotter Gothfred föddes i Lau 1777, vilket betyder att familjen Gothfred måste ha flyttat från När till Lau någon gång mellan 1775 och 1777. Hon gifte sig med Nils Nilsson Stangelin från Stånga, f.1771, som blev genantskräddare på Sunnkyrke (se nedan) och måg till sockenskräddaren.

Mågen och Genantskräddaren Nils Nilsson Stångelin var född i Stånga 1771 och dog 1832, på Sunnkyrke grund. Nils Stångelin och hustrun Eva Elisabeth Gothfred fick fem barn som alla dog i unga år, Eva Cathrina (f.1806, d.1834), Lena Maria (f.1809, d.1846), Jan Olof (f.1814. d.1837), Anna Lisa (f.1818, död samma år) och Nils (f.1820, d.1840). När modern och skräddaränkan dog som fattighjon, vid 69 års ålder, på Sunnkyrke 1846, hade hon endast ett barn kvar i livet, dottern Lena Maria. Men även denna dotter skulle dö bara ett par månader senare.

Sockenskräddare Lars Löfgren, f.1798, d.1869 i Lau var boende på Hemmor grund. Han var son till salpetersjudaren Lars Matthisson Löfgren (se separat artikel om salpetersjuderiet). Lars Löfgren gifte sig 1828 med Helena Elisabeth Hansdotter, f.1811, från Garda och fick med henne de åtta barnen, Helena (f.1832), Hans (f.1834), Lars (f.1837), Jakob (f.1839), Nils Johannes (f.1842), Mattias Anton (f.1844), Karl Oskar (f.1848) och Olof Ferdinand (f.1851).

Hos sockenskräddaren Lars Löfgren fanns också lärlingarna Olof Andersson och Johan Södergren.

Sockenskräddare Olof Petter Bolin, f.1817 i Garda flyttade till Lau från När 1841. Han bodde på Allmänningen och gifte sig med Maria Gertrud, f. 1813 i När. Förmodligen återvände de till När, där deras dotter Maria Christina föddes 1843.

Sockenskräddare Hans Petter Laurin, f.1840 i Lau var bosatt på Anderse 1:8 (tidigare Hemmor grund), fr.o.m 1905 Botels. Hans Petter var son till Olof Laurin, f.1811, på Hemmor grund. Skräddaren Laurin gifte om sig 1865 med Anna Greta Hammarström (f.1836) från Kräklingbo efter första fruns tidiga bortgång. Han fick barnen Olof Petter Elias (f.1865, d.1878), Anna Maria Christina (f.1866) och Karl Rudolf (f.1878).

Hustrun Anna Greta dog 1925, varefter Hans Petter flyttade in hos sonen Rudolf på Anderse 1927.

Hans Laurin, Botels, 64 år, framför sitt manbyggning (Foto. M.Klintberg 1904)

Skräddare Carl David Levin, f.1851 i Lau, bodde på Botels, men flyttade först till Visby 1870 och därefter till När 1873.

Skräddare Hans August Löfgren, var född 1868 på Hemmor i Lau. Han var sedan bosatt på Bjerges 1:9, senare Liffride 1:4. Hans August Löfgren var son till Hans Löfgren och sonson till skräddarmästaren Lars Löfgren (se ovan). Han gick som lärling hos Lars Oskar Olsson vid Hallute 1888-90 och blev därmed en utbildad skräddare. Därefter sökte August Löfgren dock lyckan som handlare. Men efter några olika försök och en andra konkurs 1931 blev handel med konfektionsvaror och skrädderiet hans försörjning. På av honom tillverkade skjortor och kostymer för olika Lau-bor finns en måttbok bevarad i sockenföreningens arkiv. August gifte sig i hög ålder 1921 med Elinda Persson, f. 1891 från Mattsarve och bosatte sig då på Liffride 1:4. Elinda (Persson) Löfgren var sömmerska (se Hantverkare i Lau del 2). Elinda hade sonen Axel, f.1915 med sig i boet. Tillsammans med August fick de sonen Einar, f.1922, som senare öppnade handelsträdgård på samma fastighet.

Skrädderiarbetaren Johan Emrik Johansson, sedermera Ahlström, kom som 20-årig fosterson till skomakeriarbetaren Lars Niklas Andersson (se nedan) på Bjärges 1:36, 1914. Efter fostermodern Stinas död 1920 flyttade han till Visby. Han dog i Älvsjö 1974.

Skräddaren Hjalmar Jakobsson föddes 1901 på Hallsarve 1:10, där han var bosatt till 1931. Han var son till Ferdinand och Maria Jakobsson och blev senare gift vid Smiss i Alskog, där han avled 1958.

3. Skomakare

Skomakargesällen Jonas Bengtsson Levin var född 1775 i Lau, boende på Liffride 1:1. Han var son till husbonden Bengt Hansson på Liffride, f.1742 och flyttade till Garda 1798.

Sockenskomakare Lars Petter Lauberg var född 1793 i Lau, boende på Snausarve ägor. Han dog 1864. Han var gift med Maja Stina Tellström från Garda, f.1792 och död 1870. Tillsammans fick de dottern Christina Maria f.1823, som i sin tur gifte sig 1846 med arbetskarlen, sedermera sockenskomakaren Johan Petter Östman (se nedan).

Sockenskomakaren Johan Petter Östman var född 1822 i Stånga och boende på Snausarve grund efter 1846. Johan Petter och hustrun Christina Maria fick sonen Lars Johannes, f.1854, dottern Olina Charlotta, f.1857 och sonen Carl Oscar f.1861. Sonen Lars Johannes blev så småningom fjärdingsman i socknen.

Efter 1861 var Johan Petter inte längre förd som skomakare i husförhörslängden utan istället benämnd backstugusittare och utövade förmodligen inte längre sitt yrke trots att han då var bara 39 år gammal. När Johan Petter dog 1881 återtog hustrun Christina Maria sitt flicknamn Lauberg som hon hette till sin död 1893.

Sockenskomakare Jacob Pettersson var född 1807 i Stånga och bosatt på Botels grund. Han dog ung 1849 och efterlämnade då änkan Greta Stina f.1794 i Lau och deras tre barn, sonen Jakob Niklas f.1832, dottern Johanna Margareta f.1834 och sonen Lars Georgius f.1836.

Skomakaregesäll Nils Alfvegren var född 1820 i Alskog, först boende på Smiss, senare Fie (1843) och Snausarve grund. Han gifte sig första gången 1848 med Anna Brita Hansdotter från Gumbalde 1:10, f.1826. Med henne fick Nils barnen Hans Niklas f.1848, Karl Johan f.1850, Anna Maria f.1852, Brita Lorentina f.1855, Jakob Niklas f.1858, Catarina Elisabeth f.1860 och Christina Helena f.1863.

I ett andra gifte 1863 med Brita Elisabeth Larsdotter från Botels f.1829, fick Nils Alfvegren sonen Karl Petter f. 1866.

Några av Alfvegrens skomakarredskap, förvarade på Magasin Visborg

Sonen Jakob Niklas var snickare (se nedan) och bodde kvar på platsen. Han blev liksom sin far också anlitad som fiolspelman i socknen (se ”Musiklivet i Lau”).

Nils Alfvegrens boställe vid Smiss, Laus backar (Foto: M.Klintberg, 1903)

Skomakare Jakob Niklas Wallin föddes 1840 i Roma och inflyttad därifrån, sedermera bosatt på Mattsarve, men därefter åter utflyttad till Roma 1878. Wallin var gift med Dorotea Maria Johansdotter från När, f.1837. De fick sönerna Johannes Petter f.1868 och Jakob Oskar Hjalmar, f.1872.

Skomakare Lars Edvard Lindgren föddes 1870 i När, inflyttad till Lau och boendes på Bjerges sedan 1895 med sin hustru Alina Elisa Ingeborg från Öja f.1873. Lindgren som gifte sig 1892 fick med Elina dottern Vally Eva Amanda f.1893, sonen Anton Magnus Evald Ivar f.1895, sonen Valter Helge Lars f.1897 (död samma år) och dottern Ingeborg Gully Kristina f.1898.

Skomakare Karl Laurentius Larsson föddes 1863 i Akebäck, boende på Botels. Han flyttade från Endre till Lau 1889, härifrån åter utflyttad två år senare, till Etelhem 1891 med sin hustru Kathrina Johanna Wilhelmina Östergren från Bara, f.1857 och med sonen Karl Anton Rudolf, f.1887.

Skomakare Olof Petter Olsson föddes 1859 i När, boende på Mattsarve senare Bjärges 1:7. Han kom till Lau 1885 då han gifte sig med Helena Maria Pettersson f.1865 i När. De fick dottern Olga Maria Viktoria f.1890 och sonen Lars Oskar Emil f.1897. Olof dog 1929 och hans hustru Helena dog 1940.

Olof Olssons hus 1915

Skomakeriarbetaren Lars Niklas Andersson föddes 1863 och var son till Maria Christina Ahlström Mattsarve 1:50, boende i det som senare blev missionshuset på Bjärges 1:36.

Lars Anderssons boställe på Bjärges. (Foto: M.Klintberg, 1904)

Efter Lars död 1923 ärvdes fastigheten av fostersonen och skrädderiarbetaren Johan Emrik Johansson Alström. (se ovan)

Skomakare Karl Niklas Olsson föddes 1871 i Lau och boende på Allmänningen. Karl Niklas var född på Hallsarve grund av inhysta föräldrarna Olof Johan Laurell, f.1830, och Brita Greta Mattsin, f.1835 båda födda i Lau. Karl Niklas gifte sig med Laura Vilhelmina Ahlgren från Roma, f.1863. De tog tillsammans fosterbarnet Gustaf Algot från Stockholm, f.1897 och flyttade samma år dit, sedan de först bott något år i Visby.

Skomakare Albert Emanuel Andersson föddes 1897 i Nora och flyttade till Husarve 1930 tillsammans med hustrun och Sömmerskan Maria Linnea Pettersson, f.1894 i Nora.

Skomakare Albert Hallgren (1913-1980) Sunnkörke 1:4. Familjen var boende på Johansgatan i Visby och kollegan Tingström bodde i skomakeriet, som var beläget på Klockgränd i Visby. Bilden nedan är från 1940-talet. Albert Hallgren med familj hade sommarstuga vid Tutens fiskeläge, en stuga som sonen Mats med familj numera äger.

4. Smeder

Lars Larsson Cedergren föddes I810 i Garda och var boende på Allmänningen. Han kom inflyttad från Roma 1839 och gifte sig med Maria Nilsdotter Ahlberg, f.1816 i Lye.

Sockensmeden Lars Samuel Lyander föddes 1821 i Lau och bodde först på Allmänningen (HF 1837-47) senare på Botels (HF 1881-1927) som före skiftet hörde till Hemmor Grund. Samuel gifte sig 1860 med Catarina Larsdotter, f.1824, från Vänge, med vilken han fick barnen Vilhelmina (f.1860) och Hedvig (f.1863). Samuel Lyander dog 1910.

82-årige Samuel Lyander, med dottern Wilhelmina (”Mina”) (Foto:M.Klintberg, 1903)

Samuel Lyander framför smedjan (Foto:M.Klintberg, 1903)

En smed var säkert välförsedd även med snickarredskap och verktyg. En glashyvel från Lyander finns bevarad på Magasin Visborg i Visby.

Under rubriken ”Sanning och sägen” i Boken om Lau, 1951 berättas en historia om smeden Lyander:

Sockensmeden Lyander var en man, som i sina dagar gjorde mycket spektakel. En dag, då en bonde från När var på hemväg med ett lass okvistade torra grenar, och körde förbi smedjan, passade Lyander på att kasta ett glödande järn i grenlasset. Bonden anade till en början ingenting, men efter en stund fattade grenarna eld och då bonden märkte detta piskade han på hästarna. Farten blev allt större och större och av vinddraget ökade brasan, varför bonden, då han passerade kyrkan, såg sig nödsakad att köra ned i den s.k. klockarebryan och där stjälpa av lasset.

5. Målare

Oskar Vilhelm Lindgren föddes 1861 i Ala, och bosatt på Anderse, senare Gumbalde 1:8.

Fäi-Jakå nämner 1894-01-04 i brev till M. Klintberg om Visbymålaren Lin(d)gren från Visby som var på Botels och målade. Hustrun var lite släkt med Fäi-Jakå och Lindgren gjorde därför ett besök på Fie. Han hade gift sig i Lau 1882 med Anna Margareta (Greta) Wallander f.1855. Flera år senare, 1899, flyttade målaren med sin familj in på Gumbalde 1:8 (före skiftet Anderse grund) i Lau. I huset inrättade han en målarverkstad med bostadsutrymme även för lärlingar. Oskar och hans hustru fick dottern Aina Wilhelmina f.1883 och sonen Einar Wilhelm f.1893.

Sonen och Målaren Einar Lindgren var verksam som ”elektrisk montör” innan han flyttade till fastlandet 1919. Han återkom dock 1923 till Gumbalde i Lau och gifte sig 1926 med Jenny Hallander från Burs och blev målare liksom sin far. Han utförde måleriarbeten i Burs, men utförde också arbeten i Lau, där han bl.a. dekorerade missionskapellet.

Målarmästaren Ivar Lindgren var Oskar Lindgrens dotterson och blev alltså tredje generationens målare på Gumbalde 1:8, en fastighet som han tog över 1936. Ivar gifte sig 1933 med Margit Ahlqvist från Guldrupe och uppförde ett nytt bostadshus på tomten 1938. Med Margit fick Ivar dottern Gunvor. Ivar drev en enskild målarfirma på Gumbalde med flera anställda. Ivar var också biodlare.

Greta Lindgren fyller 80 år. Greta kallades ofta bara för ”mor Lindgren”. Personerna bakom Greta är fr v dottern Aina Persson, troligen sonen Ejnar Lindgren, dottersonen Ivar Lindgren, och troligen svärsonen Johan Persson.  Foto: 1935.

Målarmästare och biodlare Albert Johansson föddes 1910 i Lau boende på Hemmor 1:12. Alberts morfars far var skräddarmästare Lars Löfgren (se ovan).

Målaren Ture Olof Birger Jakobsson, från Fröjel f.1921. Han var gift med Emy Maria Olivia Olsson f.1930 på Bjärges 1:7 där de var bosatta.

6. Snickare

Jakob Niklas Alfvegren, Smiss 1:6 föddes 1858 som son till skomakare Nils Alfvegren (se ovan) Han gifte sig 1884 med Maria Albertina Levin f.1857 från Gerum 1884. De fick barnen Rudolf Emrik f.1890 (se nedan) och Anna Amalia f.1893. Jakob var verksam som snickare och inte minst en flitigt anlitad spelman.

Jakob Alfvegren framför sin byggnad på Smiss 1:6 (Foto: M.Klintberg, 1904)

Snickaren och målaren Rudolf Emrik Alfvegren föddes 1890 på Smiss 1:6 och gifte sig 1912 med Hulda Johanna Svensson från Västerhejde f.1890. Rudolf var bl.a. erkänt skicklig som marmoreringsmålare. Han och Hulda fick sonen Elis Axel f.1912 och dottern Hildegard Maria f.1915. Hildegard gifte sig 1940 med Charles Henry Hansson från Garda f.1914 som övertog gården Smiss 1:6.

Snickaremästaren Lars Pettersson föddes 1841 på Bönde, boende på Hemmor 1:9. Han var sammanboende med Charlotta Danielsdotter, f.1849 Gannor 1:4. Men som baptister var de ej vigda i svenska kyrkan. (se artikeln ”Fribaptisterna”). De fick sonen Samuel, f.1876 och döttrarna Lydia, f.1882, Johanna, f.1885 (se ”Sömmerskor” i Hantverkare i Lau del 2) och sonen Johannes, f.1891.

Snickaren Johan Fredrik Lingvall föddes 1853 i Fole och var bosatt på Annexen. Han flyttade till Lau 1888 och gifte sig med Margareta Maria Bolin född i Lau 1867. De fick dottern Anna Nanny Maria f.1894. Johan Fredriks syster, f.d. Hushållerskan Laurentina Elisabeth Lingvall f.1848 flyttade från Lokrume in till familjen i Lau 1915.

Snickare och byggmästare Olof Vilhelm Olsson föddes 1862 i Halla och bodde på Hallsarve 1:8. Han gifte sig 1886 med Kristina Olivia Bolin, f.1863 i Lau. De fick sonen Olof Oskar, f. 1887 (se nedan), Linda, döttrarna Margareta Kristina, f.1891, Anna Dora Matilda, f.1901 och Märta Maria Vilhelmina, f.1909.

Snickaren Olof (Olä) Olssons boställe. I bildens mitt ser man bostadshuset och till höger Olofs snickarbod. Längst till vänster står ladugården med fähus. Här har Olof byggt en väderkvarn av märkligt slag! Kvarnen har en hätta som automatiskt vrider upp sig i vind med hjälp av den åt höger utstickande vindhästen. 6 vingar är helt unikt. (Foto: M Klintberg)

Snickaren, kvarnbyggare och båtbyggare Oskar Olsson föddes 1887 på Hallsarve 1:8 och var son till snickaren Olof Olsson (se ovan, samt artikel under ”Laubor vi minns”). Han gifte sig 1918 med Anna Olivia Vessman, f.1893 i Ala. Hon dog ung, redan 1919.

Snickare och kvarnbyggare Nils Södergren föddes 1874, och bodde tillsammans med brodern Arvid på Hallbjäns 1:14 efter 1924. Nils dog 1945. Nils (Niklas) var son till fiskaren Jakob Niklas Södergren, f.1843 på Hemmor i När och båtsmansdottern Kristina Maria Brakarl, f.1849 i Lau, som gift sig 1873.

Nils gifte sig 1896 med Emeli Myhrström, f.1871 i Garda. Död 1954. Deras barn var sonen Nils Charles William, f.1896, dottern Karin Ebba Arvida, f.1897, sonen Gustaf Jakob Ernfrid, f.1900, dottern Emmy Maria Linnea, f.1903, dottern Svea Dagmar Fredrika, f.1904 och sonen Gustaf Adolf, f.1910.

Snickare och båtbyggare Arvid Södergren föddes 1879, och bodde med den äldre brodern Nils på Hallbjäns 1:14. Arvid dog 1953.

7. 1900-talets finsnickare

Henry Larsson i sin snickarverkstad, 1975.

    
Chiffonjé och klockfodral på Botels tillverkade av Henry Larsson. (Foton: Gunnar Mannervik, 2020)

Text: Gunnar Mannervik 2021

(Sidan uppdaterad: 2021-04-03)